Spridningsmodeller

Introduktion och spridning av invasiva främmande arter (IAS) kontrolleras av vektorer som kommersiella fartyg och fritidsbåtar samt förflyttning av adulta individer och ägg- och larvspridning via havs-, kust- och lokala strömmar. Denna spridning kommer att studeras med hjälp av en högupplöst datormodell och därefter beräkna konnektiviteten, sannolikheten för att de rör sig från ett område till ett annat inom projektets fokusområde för olika tidsperioder.

Modelleringen kan delas in i tre hörnstenar, högupplöst havscirkulationsmodellering av ett fjordsystem, spridningsstudier av IAS-ägg och larver, och användning av konnektivitets-matriser. Flera hög- och medelupplösta havs-modeller utvecklas vid olika institut i länder nära Sverige. SMHI har utvecklat den Nemo-nordiska modellen för att studera t.ex. interaktionen mellan Östersjön och Nordsjön med en horisontell upplösning på cirka 2 sjömil. Sam Fredriksson på SMHI är nu projektledare för att ta med biogeokemi in i denna modell och använder en förfinad modell med cirka 1 nautisk mils upplösning operativt och använder en förfinad regional modell för Bottniska viken för att modellera spridningen av föroreningar nedgrävda i sedimentbankar.

Fjordsystemen runt om i Sverige, har huvudsakligen studerats med hjälp av observationer sedan upplösningen av nuvarande regionala havs-modeller har varit för låga för att lösa sina komplexa strukturer. Tidigare exempel på observationsstudier i området Orust-Tjörn visar att den genomsnittliga omsättningstiden i Gullmarfjorden påverkas av de vertikala variationerna av haloklinen utanför fjorden finns ett nettocirkulationsmönster genom fjordsystemet, och att vattenutbytet påverkas av vindens styrka och riktning. Rumslig konnektivitet är avgörande i planeringsprocessen för att utforma och hantera marina skyddade områden. Både för att hämma vidare spridning av IAS och för att möjliggöra tillräcklig nätverks-konnektivitet under förändrade miljöförhållanden.