Utrotning

En förutsättning för att genomföra ekonomiska analyser av kostnadseffektiviteten av olika utrotnings- och kontrollmetoder och för att kunna leverera tillförlitliga data till den högupplösta spridningsmodellen (se flik ”Spridningsmodeller”) är att ha detaljerad kunskap om H. sanguineus och H. takanoi samt fördelningen av lämpliga livsmiljöer i undersökningsområdet. Kunskap om t.ex. populationsstrukturer, livshistoriska egenskaper och spridningsbiologi för de två krabbarterna och livsmiljöer kan erhållas från publicerade data i den vetenskapliga litteraturen såväl som genom fältstudier och kontrollerade laboratorieförsök.

Olika metoder för utrotning och kontroll kommer att variera i kostnadseffektivitet och för att kunna utveckla förvaltningsrådgivning till slutanvändare, behövs flera olika metoder prövas och vägas mot en kombination av att vara kostnadseffektiv, artspecifik och ha en låg negativ påverkan på miljön. För att kunna bestämma den långvariga effektiviteten av de utvecklade metoderna krävs övervakning av hur populationerna av Hemigrapsus krabbor utvecklas inom studieområdet över tid.

Olika utrotningsmetoder, som t.ex fångst med burar och insamling för hand kommer att testas i laboratorieexperiment i akvarier och för att ta reda på vilken eller vilka metoder som är mest effektiva för att fånga respektive krabb-art. Kontrollkostnader beräknas som alternativkostnaden för den tid som läggs på insamling och utgifter för utrustning, såsom båtar och fällor. Den största svårigheten är att beräkna effekterna på populationen på platsen och ytterligare spridning med och utan några åtgärder. I det enklaste fallet kan detta beräknas som antalet insamlade krabbor. Dock, utan information om sambandet mellan insamling och populationsstorlek är det inte möjligt att förutse effekterna av åtgärden.

Under projektets gång strävar vi efter att förbättra möjligheterna att följa populationernas utveckling av för respektive krabba inom studieområdet inom forskningsprojektet. I samarbete med det nationella miljöövervakningsprogrammet och tillsammans med en projektreferensgrupp kommer olika alternativ att diskuteras för att säkerställa en långsiktig uppföljning av metodernas effektivitet.

På land finns flera framgångsrika exempel på metoder för utrotning av invasiva främmande arter, men marina exemplen är väldigt få. Detta beror troligen på den höga miljö-konnektivitet som resulterar i hög spridningspotential för många marina arter med planktoniska larvstadier. Med hög spridningspotential och ett stort geografiskt område, desto svårare blir det att bekämpa främmande arter i marina miljöer och det är därför viktigt att överväga spridningskapaciteten hos målarterna och storleken på det område som ska inkluderas.